Om boken: 2014 / Boken du håller i berättar om fysik på ett nytt sätt. Det nya tillvägagångssättet, som kan kallas energiskt, undviker problemen med konventionell fysikundervisning. Det finns två problem med klassisk fysikundervisning. För det första har det funnits en månghundraårig tradition av att lära ut fysik inte som ett system av modern kunskap om olika typer av energi, utan som en historia av individuella observationer och upptäckter som inte alltid är relaterade till varandra. Det andra problemet följer av det första – redundans av villkor. Ta el till exempel. Elektricitet studerades av Ampere, Faraday, Ohm och andra framstående forskare. Tillsammans med deras upptäckter kom begrepp som elektromotorisk kraft, potentialskillnad, spänning och andra proprietära termer in i fysiken. Naturligtvis måste vi hedra geniernas bidrag till vetenskapen. Men ur modern fysiks synvinkel talar vi om samma kvantitet, mätt i volt. För att mäta dessa värden behövs inte en voltmeter. Varför låtsas moderna författare fortfarande att ett skolbarn från 2000-talet inte ser på TV eller kan en dator? Avsnittet "Elektricitet" börjar traditionellt med en berättelse om de gamla grekerna, som polerade bärnsten med en trasa och fick elektriska gnistor. Ja, för hundra år sedan var detta en nyhet för en arbetare som blev antagen till arbetarfakulteten utan examen. Men detta är inte av intresse för ett modernt skolbarn som spelar elgitarr och själv monterar en förstärkare. Den föreslagna fysikkursen är baserad på energibegreppet, eftersom fysikens huvuduppgift är att leta efter nya typer av energi. Alla är överens om att energi inte är en vektor. Det betyder att när man härleder ekvationer kan man klara sig utan vektoralgebra. Detta gör fysiken mer begriplig, eftersom vanlig algebra är mycket enklare än vektoralgebra.